Knark är allt ett roligt ämne. Från den mest frigjorda unga poet, till den striktaste pensionärspuritan, så har vi väl alla en åsikt eller två om detta fascinerande ämne. Men nu ska jag inte tala om själva knarket, eftersom det egentligen inte finns så mycket att säga om det, man kan antingen vara emot det, för att det är farligt, eller så kan man vara för det, trotts att det är farligt.

Istället ska jag idag tala lite om debatten kring knark. Detta är något som är mycket roligare. För även om man, som jag redan gjort, kan sammanfatta de huvudsakliga argumenten rätt enkelt, så är folk så roliga att de gärna vill verka vara bättre på att argumentera än de egentligen är, och försöker därför att verka mer pålästa och smartare än vad som egentligen är fallet. Detta får alltid mycket roliga resultat.

Jag zappar på TV:n i dag, och vad kommer jag in på om inte det mycket fascinerande programmet ”Debatt”, där man också diskuterar denna fråga. Jag kastas omedelbart in i diskussionen där man nu påstår att alla artister, författare och konstnärer knarkar för att annars kan de inte få någon inspiration. Det kan säkert vara sant, fast troligen är det inte det, men eftersom jag inte har några bevis för någotdera påståendet så tänker jag inte säga att det är på ett visst sätt.

Nåja, detta är ju i alla fall inget som chockerar särskilt mycket. Så mycket vet jag i alla fall att det finns ganska många som knarkar inom denna bransch, och det vet även resten av samhället. Men det som var så kul var de två ärevördiga damerna som satt och beklagade sig över att det överhuvudtaget fanns narkotikum i världen, för till och med myror, sade de, hade skalbaggar som de mjölkade på knark. Och dessa, sade de med vrede i rösten, räddades, i mån av brand, före kvinnor och barn!

Hillarious, isn´t it? Framför allt det här med kvinnor och barn hos myror, eftersom det inte finns något sådant påfund hos just denna art… förutom drottningen då…

Den andra saken jag tyckte var underhållande, var den stackars kille som satt där och försvarade knarket. Eller, han upprepade väldigt många gånger att han inte var den enda som tyckte såhär och att det var orättvist att han blev såhär utsatt. För det första: Vad fan hade han väntat sig? Debatt som är ett så jävla seriöst program, där alla blir rättvist bedömda. För det andra: Så var han ett levande bevis för vad knark gör med dig. Han satt ihopkrupen, stammade, hade en otroligt löjlig frisyr och kunde inte formulera sig för tre öre. Det är synd när ens förespråkare själva bevisar varför man har fel…

//M

Gick lite och funderade igår, morse signalen SOS: "Save Our Souls" det syftar ju på att det är flera på båten.
Vad heter det om man är ensam? kanske Save My Soul ...hm kanske inte det bästa meddelandet att sända om man är i bitter nöd

Nu är det dags att bli lite alvarlig. Jag satt i morse och läste min tidning, en dag som så många förut. Eller, jag stod rättare sagt upp, eftersom en liten skada gör mej oförmögen att sitta särskilt bekvämt för till fället. Hur som helst. Vad läser jag väll där? Jo, hur otroligt orättvist intagningsproven för kvinnor inom brandkåren är. Ett system endast konstruerat för att hålla kvinnor borta från utbildningen.

Jävlar! Dom är oss på spåren killar, eller hur? Detta måste tas upp på nästa stora patriarkatmöte. Vem i helvete har läckt ut denna information till media? Det är klart att män systematiskt håller kvinnor borta från brandmannayrket. (det heter ju brandMAN ju!) Alla vet vi ju att männen i hemlighet kontrollerar samhället genom brandkåren. Med hot om att spruta vatten och att ha långa stegar (en uppenbar fallossymbol för den delen) kontrollerar brandmännen världen.

Självklart har de höga kraven på brandmän ingenting att göra med att man faktiskt efterfrågar människor som klarar ett otroligt fysiskt krävande jobb och därför faller fysiskt svagare individer bort. Vart fick du den otroligt löjliga idén ifrån? Nej, låt mej gå tillbaka till mitt löfte att vara alvarlig. Det är klart att det ställs höga fysiska krav på brandmän, och i och med höga fysiska krav försvinner många kvinnor då de p.g.a. biologiska förutsättningar inte utvecklar samma muskelmassa som män. Det är synd, men så är det.

Jag personligen är inte berädd att brinna inne för att brandmannen inte orkar släpa ut mej ur huset, eller inte hinner fram till mej innan taket rasar in. Oavsett om det är män eller kvinnor som försvinner så vill jag att mina brandbekämpare skall vara i yttersta fysiska form. Helst ska de få Captain America att skämmas för sin runda mage och love handles.

Nu när jag tänker efter, handikappade diskrimineras ju också i detta system. Men varför klagar ingen över det
/M

Morsning korsning bloggen!
Jag steg upp för nån timme sen. Käka några mackor med salami som jag får tacka nåt svin för (fatta ni tvetydigheten?!). Nu sitter jag här och borstar tänderna med <INSERT PRODUKT PLACERING HERE>.

Puss ni vet att jag älskar er.
-L

Vi är svältfödda, vi är vilsna och vi har sjukt dålig smak. Och ni anar inte hur frestande det var att följa upp rubriken med en omåttligt dålig ordvits angående barnen i Gaza och Afrika. Men även jag har en själ och den här ranten handlar istället om sk "stackars barn" någon annanstans, i det gyllene landet av honung och ben&jerrys. Det handlar om oss.

Jag är J4. Jag är TFoS motsvarighet till Posh Spice. Liksom mrs. Beckham är jag en slampa; jag säljer mig själv och min dyrbara tid (fast utan Vickis monetära ersättning) och påstår att jag tycker om fotboll trots att vem som helst kan se på min tafatta bollkontroll att jag aldrig har satt min fot på en fotbollsplan (vilket inte är sant, jag gjorde succé som 4-åring och knattespelare, problemet var att jag hade problem att hålla ordning på vilket mål som var mitt och vilket som var Fiendens). Rikedom tråkar ut mig och jag hörs ganska mycket. Ibland på gnäll, ibland på sång. Idag på gnäll.

On Topic.

Generation Svältfödd och Generation Hjärndöd. Under hela historiens gång kan man se hur idiotin går neråt i åldrarna. Hur vi uppfostrar kommande generationer till att bli puckon. Hur vi stöper människor i form. Dom gav oss bananer och vi slog oss för bröstet. Dom dränkte oss i utspätt vin och torra oblater och vi sålde våra själar till en maktmissbrukare på okänd ort. Dom erbjöd oss kläder med märken och platta TV-apparater och vi klev över lik för att byta tid mot luft. Allt har blivit sämre och alla har blivit nöjdare.

Fel. Jag hatar överkonsumption, även om jag vet hur lycklig jag blir av att konsumera. Både 47 och M har bevittnat min köpfrossa. "Advertising has us chasing cars and clothes, working jobs we hate so we can buy shit we don't need."

För sex timmar sedan hoppade en människa framför tåget mellan Märsta och Upplands Väsby (jag undrar vem du var?) och ibland när jag jobbat alldeles för mycket, läst alldeles för mycket skit i tidningen och legat vaken alldeles för länge med framtidsnoja så förstår jag varför. Varför man inte orkar och tar den feges väg ut. This is the way the world ends, not with a bang but a whimper.

Jag tror att vi söker efter fel saker och tappade bort meningen någonstans på vägen. Jag saknar Jul i Kapernaum och Kloak, femkronorsglassen och Beppe Volgers. Hur kan alla nittiotalister med konstiga frisyrer vara glada när allt är så plastigt och falskt? När ingenting är äkta, inte ens snö på julafton?

I går kväll låg jag och läste på kvällen (bok= George R. R. Martin - A Feast for Crows), efter ett tag bestämde jag mej för att det var dags att sova så att jag skulle vara ut sövd till morgondagens tentamen som jag pluggat till i två veckor. Eftersom jag av vana inte använder bokmärke noterade jag sidnumret innan jag slog ihop sidorna, "sidnummer 666". Jag tvekade flyktigt över visheten att utsätta sig för ett dåligt omen innan en så viktig dag och över alternativet att läsa vidare några sidor till en bättre lämpad plats att sluta på, men bestämde mej för att jag inte tror på sådan skrock, slog resolut ihop pärmarna och la huvudet på kudden.
Morgonen efter går pendeltågen sönder, jag sitter på tåget i 1,5 h och när jag tre minuter efter utsatt tid står flämntande utanför glasdörren till tentasalen pekar en skägg-beklädd tentavakt på armbandsklockan och skakar på huvudet "ner på dina bara knän du dödlige o trosvaga, Djävulen finns i detaljerna". //47

Om man ska börja från början (vilket jag i vanliga fall starkt föraktar) så kan man likna oss vid en snöboll som rullar ned för en slänt. Först är det bara en liten isklump, obetydlig och föraktningsvärd. Men en klump med lite fart och lite tyngd.
Betänk dock, att en liten gnista är allt som behövs för att 320 000 liter olja ska explodera.

Klumpen samlade snabbt på sig bitar av snö, vissa bitar lossnade medan andra packades tätare och tätare samman till nått hårt, slätt, runt och snöigt. Min förhoppning är att denna snöboll ska växa i styrka och tyngd tills hela bergssidan lossnar och störtar likt en flodvåg ned över allt som så föraktfullt ställt sig i dess väg ...

Ja precis, jag är en romantiker, de förgyllda förloppens envetne favör, de tråkiga traditionernas tveksamma tjänare. Tro nu inte att jag är en förförande fransman med rosor i munnen eller en disträ konstnär, ni kunde inte ha mer fel.

Men som för många andra av er där ute så tjänar romantiken mej dåligt mot EU-bidrag, försvarspolitik och 78,9 års medellivslängd. Men jag ger inte upp för det, varför skulle jag! Att ge upp skulle närmast vara jämförbart med att dö (ooo så överdramatiserade säger ni, så romantiskt svarar jag). "Livet är vad du gör det" är ett spritt uttryck och summerar allt snyggt. Lätt att säga, svårt att följa (eller är det svårt för att du gör det det?).

Oroa er nu inte om ni inte riktigt hänger med, ni kan alltid gå ur bloggen, stänga fönstret och återgå till er miserabla dåliga ursäkt för ett liv. Jag kommer böja ner huvudet i sorg över en förlorad själ. //47

"In nomine patris et filii et spiritus sancti"
- från bl.a. "The Boondock Saints"

Ja, det där blev ju en något svulstig inledning, eller hur? Herregud, tänker du säkert, vad ska nu hända? Hur ska han kunna leva upp till det ideal han presenterade, hur ska han svara mot mina förväntningar? Han måste ju rimmligen komma med texter som kommer rivalisera så väl Machiavelli och Sun Zi, eller varför inte Clausevitz och Marx? Som ni ser, så fortsätter jag i svulstighetens tecken.

Nog ska jag ta upp många svåra frågor. Jag skall diskutera frågor om livet, universum och allting. Frågor som handlar om kultur, politik, och filosofi. Men ni ska inte vara oroliga. Det kanske blir lite mycket ibland, men M ska finnas här för er och vagga er som en stor tjock mor genom intellektets dimmor, och föra er säkra ut på den andra sidan. Kanske som bättre människor, men troligen inte...

Hum, det där kändes inte helt rätt. Att kalla mej för en stor tjock mor, när jag är man och allt.

Hur som helst, detta är saker för framtiden. Just nu har jag alldeles för mycket att göra, jag har en tenta och ett arbete att se till, och jag har inte den energi som krävs för att hålla en filosofisk diskussion om, säg, dubbelhäftande tejp, idag. Nej, istället kommer jag att börja lite lättare, med en liten rant om något jag stört mej på en längre tid.

En rant om när jag tog mej en liten paus från mitt ”intensiva” studerande idag. Att läsa och skriva om terrorism, hur det ska definieras och effekterna av dessa definitioner, kan få vem som helst att bli lite trött i huvudet. Så under denna paus sätter jag mej, min vana trogen, framför min TV för att betitta Simpsons. (Detta är något jag gjort varje dag sedan jag gick i sjuan och kan vid det här laget alla avsnitt som sänds på 6:an utantill.)
(Tillägg från J4: "Imponerande M, särskillt eftersom 6:an sänder 5 avsnitt om dagen om och om igen")
(Svar på tillägg: "Men, J4, 6:an sänder ju bara 4 avsnitt om dagen, har du glömt hur man räknar?")

Jag slås alltid, när reklamen kommer, över hur dumma svenska folket måste vara. Detta menar jag inte som något egentligen förolämpande, men hur kan det komma sig att denna reklam kan sälja någonting alls? Är allt som behövs, för att svensken ska springa iväg och köpa en ny tandborste, verkligen att säga fina ord som, oscillera? (Hur många av er vet egentligen vad det överhuvudtaget betyder?) När man har ett så fint ord med i reklamen, måste ju rimligen också produkten vara lika fin och bra.

Eller en annan sak! Hur kan man marknadsföra en tandborste med frasen ”når långt”?! Jag tyckte att detta var alldeles särskilt dumt, och gjorde därför en liten empirisk undersökning. Jag fattade min egen tandborste, av en modell som måste sägas vara en kortdistansare då, och körde in den i munnen. Precis som jag väntat, så fann jag att den nådde precis över allt i käften på mej. Jag har väll inte världens största mun, men det fanns rätt mycket kvar av handtaget utanför käften, så varför behövs denna extra räckvidd?

För att fortsätta så måste här även nämnas procentsatser i reklam världen. ”…25% mer…” 25% mer än vaddå?! Källkritik, små barn, källkritik! Spring inte iväg och köp kosmetika för att det ger 400% större ögonfransar, eller 87% fastare hud (vilken enhet mäts hudfasthet i för den delen?) Stanna upp och tänk lite innan. Sen kan det ju vara så att produkten faktiskt ÄR bra, det vill jag inte säga något om, men den senaste gången jag köpte något enkom beroende på en reklam, var World of warcraft för snart fyra år sedan, och denna reklam gick jag endast med på för att jag knappt sovit eller ätit på åtta dagar då jag varit ute i skogen och lekt med vapen och detta var det första jag såg när jag äntligen fick komma inomhus igen efter denna vecka ute i snön.

(Jag är medveten om ironin att använda mej av en sida som finansieras av reklam för att framföra detta budskap, så bry dej inte om att påpeka detta.)

Det var allt för den här gången, frid små barn, tills jag skriver nästa gång. //M

Ja, då var man alltså här. En bloggare. Jag trodde aldrig jag skulle leva för att se den dagen komma. Hur hamnade jag egentligen här?! Kan det vara, att jag är dum nog att tro att någon kommer att läsa det här? Eller, kan det bero på att jag föll för grupp trycket? När så många bloggare bloggar, ska då inte även M blogga? Är jag här för att planeternas positioner, skapar kosmiska krafter som tvingar mig hit? Nej, kära läsare, sanningen är mycket enklare än så är jag rädd…

Från det att den första människan kom på att om man blåser ut luft, samtidigt som man rör läppar och tunga, an producera en hel massa olika ljud som gör att man faktiskt kan tala med varandra, jag får anta att det var en kvinna som kom med denna revolutionerande idé, eftersom männen då befann sig på stadiet att det som inte gick att äta eller knulla (eller varför inte både och?) inte var värt att ta någon notis om. Allt sedan dess, har människan haft ett behov av att få sin röst hörd.

Sedan dess har mycket hänt, inte bara har mannen utvecklats enormt, han bryr sig inte bara saker som går att äta eller fortplanta sig med, han är nu även intresserad av saker som kan åka snabbt, låta mycket, eller bara döda många saker (ofta hans egna hjärnceller) på mycket kort tid, vi har dessutom bevittnat en otrolig utveckling av kommunikationsformer.

När jag satt på min kammare och begrundade detta, slog det mej, att Jag, en varelse vars intellekt vida överstiger mitt eget förstånd, en filosof, psykolog, politiker och kulturell mångsysslare. En varelse vars sinne är ett smörgåsbord av allt som är bra, fluffigt, nyttigt och rätt, inte har en kanal att sprida denna upplysning till de obildade massorna. De enda som fick ta del av mitt bländande geni, var mina TFoS… Personer av, om än icke likvärdig, så åtminstone inte helt underlägsen, intellektuell kapacitet.

Detta fann jag, i min visdom, var mycket synd. Ja, kanske ska man till och med kalla det för en travesti! En röst som verkligen behövs ute i samhället, är tystad, detta kan inte få fortsätta, tänkte jag, med raseriet bubblande under huden. ”Ej längre”, vrålade jag ut i tystnaden i mitt hem, ”ej längre skall M vara tyst! Ej längre skall ni vandra i ovisshet. Ej längre skall ni se er villrådigt omkring efter ledning. Ty Jag skall träda fram ur skuggan!”

Jag stötte dock genast på problem. För, hur gör man sig egentligen hörd? Alla vet vi ju, att musiken är det bästa sättet att förmedla ett budskap. Den spelar på våra känslor, inte bara med ord, utan med toner och eventuellt går den dessutom att kombinera med dans, för att på så sätt även få in synen och icke bara hörseln. ”Ja”, sade jag, ”med sång och dans skall mitt budskap höras!”

Sagt och gjort.

Detta visade sig vara en mycket dum idé. Inte bara är jag en dålig sångare, jag kan inte spela någon form av instrument, och varje gång jag försöker att dansa så… ja, det är en annan historia om vad som händer då… Jag insåg magnituden av mitt misstag efter en helg av uppträdande på Stockholms gator, ett trettiotal blåmärken, fyra stygn i pannan efter en välplacerad tegelsten som någon vänlig själ såg för gott att kasta på mej för att tysta mina skrän efter det att jag ha orsakat enorm skada på huvfudstadens befolkning.

Så där stod jag. Utan någon idé om vad jag skulle göra. Tills en kväll, när jag talade med mina kära TFoS om detta problem, vi alla får samma idé på lösning. En Blogg!

Och så, små barn, började denna historia för min del, och nu, har den även börjat för Dej. Välkommen till Österns strålande patriarks, till Skrifternas väcktares, till Överfilosofen i den TFoSistiska sammanslutningen av löjligt begåvade män och maskiners, till Ms blogg…

Tjingeling Sverige.

Såhär retrospektivt så var det en sjukt dålig idé. Vi visste redan från början att planen skulle spricka. Att det var dumt. Att det var dyrt med kokainmissbruk. Att det var sjukt jobbigt att handla märkeskläder när man var fattigare än en spansk räv. Att Carolina Gynning aldrig skulle följa med oss hem från krogen. Inte Rosing heller. Att tidningsredaktörer lämnar en bitter eftersmak. Vi visste att vi aldrig skulle bli rika. Att det var en dum idé att göra videobloggar för TV4. Att M, L och J4 inte passar i päls. But 47 does. Att man inte kan lita på italienare. Att vegolesbiska är dumma i huvudet och inte fattar ett skit. Att ingen brydde sig om oss. Att alla bara ville åt oss "because of our good looks". Att ingen av oss kan dansa i högklackat. Att ingen av oss kan dansa över huvud taget. Vi visste att dom där bilderna skulle komma tillbaka för att hemsöka oss. Och vi visste att vi borde ha slutat innan vi började.

Förlåt.

Det här är en stor ursäkt till det svenska folket. Uppriktigt.

Förlåt.

• För att vi iscensatte en våldtäkt och sedermera våldtog den Amerikanska ambassadsbyggnaden på nationaldagen
• För att vi sjunger så dåligt, falskt, fel, högt och ofta
• För att vi klädde ut oss till hästar och ankor och grisar och höns och åkte pendeltåg med den stora morgonmassan för att visa hur jävla tragiskt det är med vuxna människor som åker till samma jobb, varenda jävla dag utan att se någon i ögonen eller öppna käften för att säga något
• För att vi hängde på blogghysterin
• För att vi hissade Sovjets flagga under nationaldemokraternas marsch på nationaldagen
• För att vi delade ut knappar för den svenska motståndsrörelsen den 1a maj
• För att vi psykade biblotekarien till sjukfrånvaro i gymnasiet
• För att vi bullshittade en väktare i Kvarnholmen när vi busat där man inte fick busa
• För att vi dök upp på festival i lösskägg
• För att vi inte smälte in med vänsterpacket som satt och diggade Poetry Slam
• För att vi fick hela vänsterpacket efter oss
• För att vi gör narr över vår handikappade kompis
• För att vi tror att vi är bättre än alla andra
• För att vi spottade i er mat när vi jobbade på snabbmatsrestaurang (ni vet vilka ni är)
• För att vi fick era barn att gråta på grönalund
• För att vi skämtar om våld, våldtäkter, handikappade, fjortisar, blondinbella, Israel, Stockholms lokaltrafik och din mamma
• För att vi fortfarande gör narr över vår handikappade kompis (förlåt)
• För att vi ägde skiten ur bönderna i moshpitten på Dark Tranquillity
• För att vi lämnade en suspekt väska mitt på Sergels Torg
• För att vi planerade att invadera danmark som projektarbete
• För att vi stavar danmark med litet d
• För att vi väckte en kommunalpolitiker med "Det vackraste" klockan halv fyra på valdagen
• För att vi ljuger
• För att vi åker omkring på busskort för skolungdomar fast vi är waaaay över 20
• För att vi är samhällsparasiter
• För att vi har så många bra idéer som vi aldrig genomför
• För att vi stulit saker från varenda arbetsplats vi haft
• För att vi är omoraliska
• För att vi laddar ner Per Gessle för att göra honom fattig och arbetslös (utan att lyssna på hans musik)
• För att vi inte kan sluta nu när det roliga börjar

Gott nytt 2011!