Knark är allt ett roligt ämne. Från den mest frigjorda unga poet, till den striktaste pensionärspuritan, så har vi väl alla en åsikt eller två om detta fascinerande ämne. Men nu ska jag inte tala om själva knarket, eftersom det egentligen inte finns så mycket att säga om det, man kan antingen vara emot det, för att det är farligt, eller så kan man vara för det, trotts att det är farligt.

Istället ska jag idag tala lite om debatten kring knark. Detta är något som är mycket roligare. För även om man, som jag redan gjort, kan sammanfatta de huvudsakliga argumenten rätt enkelt, så är folk så roliga att de gärna vill verka vara bättre på att argumentera än de egentligen är, och försöker därför att verka mer pålästa och smartare än vad som egentligen är fallet. Detta får alltid mycket roliga resultat.

Jag zappar på TV:n i dag, och vad kommer jag in på om inte det mycket fascinerande programmet ”Debatt”, där man också diskuterar denna fråga. Jag kastas omedelbart in i diskussionen där man nu påstår att alla artister, författare och konstnärer knarkar för att annars kan de inte få någon inspiration. Det kan säkert vara sant, fast troligen är det inte det, men eftersom jag inte har några bevis för någotdera påståendet så tänker jag inte säga att det är på ett visst sätt.

Nåja, detta är ju i alla fall inget som chockerar särskilt mycket. Så mycket vet jag i alla fall att det finns ganska många som knarkar inom denna bransch, och det vet även resten av samhället. Men det som var så kul var de två ärevördiga damerna som satt och beklagade sig över att det överhuvudtaget fanns narkotikum i världen, för till och med myror, sade de, hade skalbaggar som de mjölkade på knark. Och dessa, sade de med vrede i rösten, räddades, i mån av brand, före kvinnor och barn!

Hillarious, isn´t it? Framför allt det här med kvinnor och barn hos myror, eftersom det inte finns något sådant påfund hos just denna art… förutom drottningen då…

Den andra saken jag tyckte var underhållande, var den stackars kille som satt där och försvarade knarket. Eller, han upprepade väldigt många gånger att han inte var den enda som tyckte såhär och att det var orättvist att han blev såhär utsatt. För det första: Vad fan hade han väntat sig? Debatt som är ett så jävla seriöst program, där alla blir rättvist bedömda. För det andra: Så var han ett levande bevis för vad knark gör med dig. Han satt ihopkrupen, stammade, hade en otroligt löjlig frisyr och kunde inte formulera sig för tre öre. Det är synd när ens förespråkare själva bevisar varför man har fel…

//M

Nu är det dags att bli lite alvarlig. Jag satt i morse och läste min tidning, en dag som så många förut. Eller, jag stod rättare sagt upp, eftersom en liten skada gör mej oförmögen att sitta särskilt bekvämt för till fället. Hur som helst. Vad läser jag väll där? Jo, hur otroligt orättvist intagningsproven för kvinnor inom brandkåren är. Ett system endast konstruerat för att hålla kvinnor borta från utbildningen.

Jävlar! Dom är oss på spåren killar, eller hur? Detta måste tas upp på nästa stora patriarkatmöte. Vem i helvete har läckt ut denna information till media? Det är klart att män systematiskt håller kvinnor borta från brandmannayrket. (det heter ju brandMAN ju!) Alla vet vi ju att männen i hemlighet kontrollerar samhället genom brandkåren. Med hot om att spruta vatten och att ha långa stegar (en uppenbar fallossymbol för den delen) kontrollerar brandmännen världen.

Självklart har de höga kraven på brandmän ingenting att göra med att man faktiskt efterfrågar människor som klarar ett otroligt fysiskt krävande jobb och därför faller fysiskt svagare individer bort. Vart fick du den otroligt löjliga idén ifrån? Nej, låt mej gå tillbaka till mitt löfte att vara alvarlig. Det är klart att det ställs höga fysiska krav på brandmän, och i och med höga fysiska krav försvinner många kvinnor då de p.g.a. biologiska förutsättningar inte utvecklar samma muskelmassa som män. Det är synd, men så är det.

Jag personligen är inte berädd att brinna inne för att brandmannen inte orkar släpa ut mej ur huset, eller inte hinner fram till mej innan taket rasar in. Oavsett om det är män eller kvinnor som försvinner så vill jag att mina brandbekämpare skall vara i yttersta fysiska form. Helst ska de få Captain America att skämmas för sin runda mage och love handles.

Nu när jag tänker efter, handikappade diskrimineras ju också i detta system. Men varför klagar ingen över det
/M

Ja, det där blev ju en något svulstig inledning, eller hur? Herregud, tänker du säkert, vad ska nu hända? Hur ska han kunna leva upp till det ideal han presenterade, hur ska han svara mot mina förväntningar? Han måste ju rimmligen komma med texter som kommer rivalisera så väl Machiavelli och Sun Zi, eller varför inte Clausevitz och Marx? Som ni ser, så fortsätter jag i svulstighetens tecken.

Nog ska jag ta upp många svåra frågor. Jag skall diskutera frågor om livet, universum och allting. Frågor som handlar om kultur, politik, och filosofi. Men ni ska inte vara oroliga. Det kanske blir lite mycket ibland, men M ska finnas här för er och vagga er som en stor tjock mor genom intellektets dimmor, och föra er säkra ut på den andra sidan. Kanske som bättre människor, men troligen inte...

Hum, det där kändes inte helt rätt. Att kalla mej för en stor tjock mor, när jag är man och allt.

Hur som helst, detta är saker för framtiden. Just nu har jag alldeles för mycket att göra, jag har en tenta och ett arbete att se till, och jag har inte den energi som krävs för att hålla en filosofisk diskussion om, säg, dubbelhäftande tejp, idag. Nej, istället kommer jag att börja lite lättare, med en liten rant om något jag stört mej på en längre tid.

En rant om när jag tog mej en liten paus från mitt ”intensiva” studerande idag. Att läsa och skriva om terrorism, hur det ska definieras och effekterna av dessa definitioner, kan få vem som helst att bli lite trött i huvudet. Så under denna paus sätter jag mej, min vana trogen, framför min TV för att betitta Simpsons. (Detta är något jag gjort varje dag sedan jag gick i sjuan och kan vid det här laget alla avsnitt som sänds på 6:an utantill.)
(Tillägg från J4: "Imponerande M, särskillt eftersom 6:an sänder 5 avsnitt om dagen om och om igen")
(Svar på tillägg: "Men, J4, 6:an sänder ju bara 4 avsnitt om dagen, har du glömt hur man räknar?")

Jag slås alltid, när reklamen kommer, över hur dumma svenska folket måste vara. Detta menar jag inte som något egentligen förolämpande, men hur kan det komma sig att denna reklam kan sälja någonting alls? Är allt som behövs, för att svensken ska springa iväg och köpa en ny tandborste, verkligen att säga fina ord som, oscillera? (Hur många av er vet egentligen vad det överhuvudtaget betyder?) När man har ett så fint ord med i reklamen, måste ju rimligen också produkten vara lika fin och bra.

Eller en annan sak! Hur kan man marknadsföra en tandborste med frasen ”når långt”?! Jag tyckte att detta var alldeles särskilt dumt, och gjorde därför en liten empirisk undersökning. Jag fattade min egen tandborste, av en modell som måste sägas vara en kortdistansare då, och körde in den i munnen. Precis som jag väntat, så fann jag att den nådde precis över allt i käften på mej. Jag har väll inte världens största mun, men det fanns rätt mycket kvar av handtaget utanför käften, så varför behövs denna extra räckvidd?

För att fortsätta så måste här även nämnas procentsatser i reklam världen. ”…25% mer…” 25% mer än vaddå?! Källkritik, små barn, källkritik! Spring inte iväg och köp kosmetika för att det ger 400% större ögonfransar, eller 87% fastare hud (vilken enhet mäts hudfasthet i för den delen?) Stanna upp och tänk lite innan. Sen kan det ju vara så att produkten faktiskt ÄR bra, det vill jag inte säga något om, men den senaste gången jag köpte något enkom beroende på en reklam, var World of warcraft för snart fyra år sedan, och denna reklam gick jag endast med på för att jag knappt sovit eller ätit på åtta dagar då jag varit ute i skogen och lekt med vapen och detta var det första jag såg när jag äntligen fick komma inomhus igen efter denna vecka ute i snön.

(Jag är medveten om ironin att använda mej av en sida som finansieras av reklam för att framföra detta budskap, så bry dej inte om att påpeka detta.)

Det var allt för den här gången, frid små barn, tills jag skriver nästa gång. //M

Ja, då var man alltså här. En bloggare. Jag trodde aldrig jag skulle leva för att se den dagen komma. Hur hamnade jag egentligen här?! Kan det vara, att jag är dum nog att tro att någon kommer att läsa det här? Eller, kan det bero på att jag föll för grupp trycket? När så många bloggare bloggar, ska då inte även M blogga? Är jag här för att planeternas positioner, skapar kosmiska krafter som tvingar mig hit? Nej, kära läsare, sanningen är mycket enklare än så är jag rädd…

Från det att den första människan kom på att om man blåser ut luft, samtidigt som man rör läppar och tunga, an producera en hel massa olika ljud som gör att man faktiskt kan tala med varandra, jag får anta att det var en kvinna som kom med denna revolutionerande idé, eftersom männen då befann sig på stadiet att det som inte gick att äta eller knulla (eller varför inte både och?) inte var värt att ta någon notis om. Allt sedan dess, har människan haft ett behov av att få sin röst hörd.

Sedan dess har mycket hänt, inte bara har mannen utvecklats enormt, han bryr sig inte bara saker som går att äta eller fortplanta sig med, han är nu även intresserad av saker som kan åka snabbt, låta mycket, eller bara döda många saker (ofta hans egna hjärnceller) på mycket kort tid, vi har dessutom bevittnat en otrolig utveckling av kommunikationsformer.

När jag satt på min kammare och begrundade detta, slog det mej, att Jag, en varelse vars intellekt vida överstiger mitt eget förstånd, en filosof, psykolog, politiker och kulturell mångsysslare. En varelse vars sinne är ett smörgåsbord av allt som är bra, fluffigt, nyttigt och rätt, inte har en kanal att sprida denna upplysning till de obildade massorna. De enda som fick ta del av mitt bländande geni, var mina TFoS… Personer av, om än icke likvärdig, så åtminstone inte helt underlägsen, intellektuell kapacitet.

Detta fann jag, i min visdom, var mycket synd. Ja, kanske ska man till och med kalla det för en travesti! En röst som verkligen behövs ute i samhället, är tystad, detta kan inte få fortsätta, tänkte jag, med raseriet bubblande under huden. ”Ej längre”, vrålade jag ut i tystnaden i mitt hem, ”ej längre skall M vara tyst! Ej längre skall ni vandra i ovisshet. Ej längre skall ni se er villrådigt omkring efter ledning. Ty Jag skall träda fram ur skuggan!”

Jag stötte dock genast på problem. För, hur gör man sig egentligen hörd? Alla vet vi ju, att musiken är det bästa sättet att förmedla ett budskap. Den spelar på våra känslor, inte bara med ord, utan med toner och eventuellt går den dessutom att kombinera med dans, för att på så sätt även få in synen och icke bara hörseln. ”Ja”, sade jag, ”med sång och dans skall mitt budskap höras!”

Sagt och gjort.

Detta visade sig vara en mycket dum idé. Inte bara är jag en dålig sångare, jag kan inte spela någon form av instrument, och varje gång jag försöker att dansa så… ja, det är en annan historia om vad som händer då… Jag insåg magnituden av mitt misstag efter en helg av uppträdande på Stockholms gator, ett trettiotal blåmärken, fyra stygn i pannan efter en välplacerad tegelsten som någon vänlig själ såg för gott att kasta på mej för att tysta mina skrän efter det att jag ha orsakat enorm skada på huvfudstadens befolkning.

Så där stod jag. Utan någon idé om vad jag skulle göra. Tills en kväll, när jag talade med mina kära TFoS om detta problem, vi alla får samma idé på lösning. En Blogg!

Och så, små barn, började denna historia för min del, och nu, har den även börjat för Dej. Välkommen till Österns strålande patriarks, till Skrifternas väcktares, till Överfilosofen i den TFoSistiska sammanslutningen av löjligt begåvade män och maskiners, till Ms blogg…